Carl Sandburg

Författaren och folkbildaren, som kunde ha blivit President i USA! 

När vi Europa talar om USA, har vi ofta något ofördelaktigt att säga om deras kultur eller brist på kultur. Säkert är att vi får en hel del dåliga filmer och böcker från USA.

Vi får samtidigt inte glömma att det finns en amerikansk humanism som har hållit sig genom åren. Författaren Carl Sandburg (1878-1967) är en utmärkt representant för denna humanism. Det finns också en poäng med att denne diktare som betydde så mycket för den litterära modernismens genombrott i Sverige hade svenska föräldrar som båda, oberoende av varandra, utvandrade från Appuna och Åsbo i Västra Östergötland.

Sandburg, som blev en av USA´s främsta författare, levde i centrum av sin tid. Han var betydligt mer än samtida författare samhällsengagerad. Han hade ett stark socialt patos. Han engagerade sig för kvinnors lika rättigheter, för de svartas rättigheter, för kortare arbetstid, mot dödsstraff och barnarbete. Han blev tidigt politiskt intresserad. Under sina besök i Sverige fick både vår statsminister och kung ta del av hans synpunkter på amerikansk politik. Det är knappast känt i Sverige vilken nytta han gjorde sina föräldrars land när han under Andra Världskriget i föredrag och vid radiomikrofoner försvarade och förklarade Sveriges hållning för den amerikanska opinionen.

Carl Sandburg var ända fram på 1920-talet, när han var i 50-årsåldern, en litterär outsider som i vissa kretsar ansågs alltför oakademisk, i andra kretsar alltför politisk. Sandburgs storhetstid varade sedan fram till 1950-talet men då var det många som inte längre tilltalades av hans poetiska stil. Men på 1960-talet visade ungdomsrörelserna Sandburg stor beundran. I skolorna lästes då hans poesi mer än av någon annan levande författare. Han använde ett språk som var direkt hämtat från gator och torg, hamnar och arbetsplatser. Verkligheten mötte honom med en ny rytm som han måste ge uttryck för i fria versformer. Dikternas kraftfulla formella frihet orsakade häftig debatt men gav Sandburg en ledande ställning i det litterära USA. Han skrev så att vanliga människor förstod.  Han behövde inte bli förklarad som ofta sina generationskamrater bland de amerikanska poeterna; Ezra Pound, TS Eliot, Edgar Lee Masters och Robert Frost. På samma sätt som han inspirerades av sin föregångare Walt Whitman blev i Sverige Harry Martinson och Artur Lundkvist tidigt inspirerade av Sandburg.

Han skrev en historisk roman på över tusen sidor, Remembrance Rock, där han ville visa hur amerikanerna under historiens lopp utvecklat sin dröm om frihet och rättvisa.

Hans biografi över Abraham Lincoln, USA´s mest berömde president, blev mycket positivt mottagen även om vissa historiker hade sina invändningar. Sandburg skrev en annorlunda biografi, späckad med anekdoter, tidningshistorier, brev och minnen.

En framstående historiker var lyrisk när han anmälde boken; ”Poeterna har alltid förstått Lincoln, ända från Whitman. Därför passar det att från en poets penna skulle komma den största av alla Lincolnbiografier, en av de bästa biografierna i vår litteratur”.

 19525_10203087356979032_4563196517526330861_n

Carl Sandburg tillhör kända vuxenförfattare som också skrivit för barn. Han skapade i det uppdiktade landet Rotabagga ett särskilt universum med en egen geografi och en egen livsstil. Mycket av komiken i böckerna om Rotabagga ligger i det sätt på vilket Sandburg namnger personer och platser. Han leker med ljud, begrepp och alfabetets bokstäver.

Hans självbiografi, De unga främlingarna, handlar om hans far, August Danielsson från Åsbo och hans mor Clara Andersdotter från Appuna och deras kamp för att uppnå ett bättre liv för sig och sina barn än vad som hade varit möjligt i det gamla landet. Han berättar också om sin ungdom, om livet i en amerikansk småstad och om själva den amerikanska livsstilen.

Carl Sandburg var en stor samlare, kännare och beskyddare av folkmusik. Han hade på sina många resor hört Amerika sjunga. I sin ungdom tågluffade han och samlade på sig musik som  han skrev ned i sin anteckningsbok. Så småningom skickade människor från hela landet sånger till honom. Han sjöng själv folksånger till eget gitarrkomp och 1927 gav han ut ” The American Songbag” med noter och arrangemang för varje sång.

Carl Sandburg arbetade som journalist under 25 år. Han var samhällsreporter, filmrecensent och han skrev krönikor. Han föredrog djupanalyser framför ögonblicksskildringar.

Han var en nationell kändis i mer femtio år och så nära ett nationalhelgon någon kan komma. Han fick till och med förfrågan om han ville ställa upp som presidentkandidat.

Carl Sandburg fick aldrig Nobelpriset trots att han var nominerad som kandidat hela sju gånger. Däremot fick han tre gånger Pulitzerpriset, USA´s främsta litterära utmärkelse, dels för biografin över Abraham Lincoln dels för sin poesi.

Unikt i amerikansk litteraturhistoria är den korsbefruktning som Sandburgs olika arbeten gav.

Hans journalistiska arbete påverkade hans poesi som i sin tur färgade hans arbete med den stora biografin över Abraham Lincoln. Filmerna han såg och recenserade stimulerade fantasin och gav honom uppslag till fler dikter. Hans arbete som historiker underlättade hans arbete som folkmusikant, samlare av folkmusik och underhållare.

Varför var Carl Sandburg så uppskattad?

Delvis för att han var en utomordentlig författare, som när han var som bäst vältaligt kunde uttrycka den vanliga amerikanens oro och bekymmer. Han kunde säga vad de önskade säga, men inte klarade av, och han kunde säga det på ett sätt som ibland lät bibliskt. Han kunde skriva och berätta historia med känsla och övertygelse, men på lättfattlig engelska. Han kunde skriva poesi som vanliga människor kunde förstå och lägga på minnet, och han uppträdde som jämlik snarare än som en känd poet och populär ikon.

Delvis för att han var en karismatisk talare och underhållare med en stark och rik röst, ett brett och lyckligt leende, en pojkaktig charm även på ålderns höst, ett hälsosamt uppträdande som tycktes utsöndra självförtroende, lycka och mest av allt, genuin glädje över allt han gjort och fortsatte att göra.

Tomas Junglander

CHICAGO ur diktsamlingen Chicagodikter, 1916

”Svinslaktare åt hela världen, verktygssmed, silobyggare!

Bekymmerslös rallare och nationens fraktgodskarl!

Häftiga, hesa, larmande

Skulderbreda Stad:

De säger mig att du är fördärvad och jag tror dem för

jag har sett dina målade kvinnor locka på bondpojkar

under gaslyktorna.

Och de säger mig att du är falsk och jag svarar: Ja, det är sant att jag har sett gangstern mörda och gå lös för att mörda igen.

Och de säger mig att du är tygellös och mitt svar är: På

kvinnors och barns ansikten har jag sett tecknen på en

hänsynslös hunger.

Och sedan jag svarat så vänder jag mig än en gång till

dem som föraktar min stad och ger dem deras skit

tillbaka och säger dem:

Kom och visa mig en annan stad som med högburet huvud sjunger så stolt över att vara till och vara rå och stark och förslagen!

Slungande fräsande förbannelser omkring sig mitt i röran av jobb på jobb, står här en lång fräck slugger bjärt stickande av mot de små finlemmade städerna.

Rasande som en hund med tungan ur gapet, slug som en vilde i djungeln,

barhuvad,

skyfflande,

bräckande,

schaktande,
stubbtryckande, knäckande, byggande,

hukad i röken, dammig i synen, skrattande med vita tänder, skrattande under sitt ödes fruktansvärda börda som en ung man skrattar, skrattande som en oberörd ringkämpe som aldrig gått ned för räkning, slängig och gapskrattande över att folkets blod pulserar i hans arm och för att folkets hjärta slår undan hans revben,

Skrattande!

Skrattande ungdomens stormiga, målbrottshesa, skräniga skratt, halvnaken, svettig, stolt att vara svinslaktare, verktygssmed, silobyggare, bekymmerslös rallare och nationens fraktgodskarl!”

Översättning Birger Norman 1958

ur samlingen Himlavalv av morgondagar.

Dikten fick pris som årets bästa nyskrivna dikt i USA 1914 av tidskriften Poetry och blev Sandburgs genombrott som poet.