Hade hört Amerika sjunga

CARL SANDBURG (1878-1967) var stor samlare och kännare av folkmusik. Han hade på sina resor hört Amerika sjunga. Det började när han som 19-åring för första gången gav sig ut för att tågluffa. Luffandet blev en viktig period i Carl Sandburgs liv. Han samlade intryck som han senare kom att använda i sitt författarskap. Han lyssnade på sånger, dikter och historier som han skrev ned eller lade på minnet. Från början var det från möten med rallare och luffare men också från indianer, svarta, mexikaner och irländare han fick sina sånger. Senare fick han sånger från vänner, författarkollegor, musiker och  folksångare.  Sina föreläsningsturnéer runt om i landet avslutade han ofta med att sjunga folksånger till gitarr.

Sandburg 007

Han dokumenterade och gav 1927 ut The American Songbag, med noter och arrangemang för varje sång.  Ungefär 100 av dessa 280 sånger hade aldrig tidigare publicerats.

Sandburg fungerade som beskyddare av den tradition som fanns bland de okända som skrev sångerna och de tusentals människor som har burit på dessa visor i hjärta och hjärna och fört dem vidare med muntlig tradition.

Syftet var att visa musikälskande människor att historia skapas inte av politiker och soldater utan av vanliga människor med sina vardagsproblem. När de sjungs på olika platser påminns vi om hur olika dialekter gör att sångerna framförs och låter olika.

The American  Songbag inspirerade John Lomax och hans son Alan Lomax, den amerikanska folkmusikens guru, att i samma anda fortsätta dokumentera den guldgruva i form av folksånger som fanns att hämta hos det amerikanska folket. Redan i början av 1930-talet  började Lomax med egna radioprogram, han fortsatte senare med TV. Syftet var att  återföra den musik han spelat in till dem som skapat den och till dem den var skapad för. I sina program intervjuade han många bortglömda artister, intervjuer som fortfarande finns tillgängliga.

Den tradition som Sandburg och i ännu högre grad Alan Lomax ägnat sig åt fick en renässans med Woody Guthrie under 40-talet och sedan med det under det sena 50-talets och det tidiga 60-talets nyvaknande intresset för folkmusik. Först med artister som Josh White, Pete Seeger och Burl Ives senare med Joan Baez, Bob Dylan, Johnny Cash, Peter Paul & Mary med flera.

Josh White, som under denna tid flera gånger uppträdde i Sverige, introducerade amerikansk folkmusik här. Många är de artister som har Sandburgs tidiga arbete och Lomax inspelningar att delvis tacka för sina framgångar.

THE GREAT HUNT

(ur diktsamlingen Chicagodikter 1916)

I cannot tell you now;

When the wind´s drive and whirl

Blow me along no longer,

And the wind´s a whisper at last-

Maybe I´tell you then-

                              some other time.

 When the rose´s flash to the sunset

Reels to the rack and the twist,

And the rose is a red bygone,

When the face I love is going

And the gate to the end shall clang,

And it´s no use to beckon or say, ”So long”-

Maybe I´ll tell you then-

                                 some other time.

I never knew any more beautiful than you;

I have hunted you under my thoughts

I have broken down under the wind

And into the roses looking for you.

I shall never find any

                             greater than you.

whisper=mojna; reel=virvla; rack=häck; bygone=vissnad; beckon=vinka