Mjölby scoutkår

MJÖLBY SCOUTKÅR UR MITT PERSPEKTIV

                             av Tomas Junglander

 Inledning

Blir du scout för att du är idealist av födseln eller blir du idealist av att vara scout?

Mina föräldrar Aina och Tage träffades inom Mjölby Scoutkår. Pappa kom med i scouterna 1925 och var scout i olika omgångar fram till början av 1960-talet. Min mamma var scout under en betydligt kortare tid.

Mina föräldrar hade regelbunden kontakt med många andra scouter i Mjölby, t.ex. May och Stig Eklund, Ingrid och Steen Hillar, Dagny och Allan Zackrisson, Gertrud och Frithiof Dahlby. Senare också med Kirsten och Per Svae, Doris och Helgus Nilsson, Gun och Stig Baumgardt och bland de yngre Sören Holm, Lennart Karlsson och min egen scoutledare Jörgen Ejhed.

Min pappa blev svårt sjuk i mars 1952 och kunde inte fortsätta med sitt arbete som handelsman. Vi flyttade då tillbaka till Mjölby. Huset på Lagmansgatan var inte klart för inflyttning. Under cirka tre månader sommaren 1952 bodde vi, fem personer, på andra våningen i Scoutstugan. Jag umgicks under denna tid dagligen med scouter.

Det var därför ganska naturligt att jag själv blev scout. Jag fortsatte att vara scout fram till 15-års åldern eller så länge det gick att kombinera med ett allt större idrottsintresse. Även mina tre syskon har varit scouter i större eller mindre omfattning.

Världens största scoutläger

Min pappa deltog 1929 vid 16-års ålder , tillsammans med Steen Hillar och Allan Zakrisson, i World Scout Jamboree i Arrow Park vid Birkenhead i trakten av Liverpool. Det var den tredje världsjamboreen och det absolut största lägret genom tiderna. Här samlades otroliga 50 000 scouter från 69 länder och dessutom kom hundratusentals besökare som bara deltog någon dag. Från Sverige deltog ungefär 300 scouter.

Tre scouter

                                            Steen, Allan och Tage på väg mot England

En JAMBOREE är ett stort internationellt scoutläger. Det finns olika teorier om vad ordet betyder. Jag har hört att det kommer från ett nordamerikanskt indianspråk och betyder munter tillställning. Det huvudsakliga målet är att skapa en världsomspännande gemenskap. Att hjälpa unga flickor och pojkar i rörelsen att lära sig mer om andra människor och nationer genom direktkontakt med dem.

Resan till England varade en hel månad med ”förläger” i Gilwell Park utanför London, Londonbesök, Jamboree och ”efterläger” i Birmingham. Båtresan till England från Göteborg tog 35 timmar!

Programmet var mycket aktivitetsorienterat men gav pappa också gott om tid att lära känna scouter från hela världen. Med flera av dem hade han sedan brevkontakt under många år.

Hans starkaste minne var givetvis möjligheten att få tala direkt med grundaren Lord Baden Powell (1857-1941) som själv var närvarande under hela lägret. Hedersgäster var bland annat Ärkebiskopen av Canterbury och den blivande kungen Edward VIII i scoutuniform!

En spektakulär händelse var när en splitter ny Rolls-Royce körde in på området. Den visade sig vara en gåva från en million scouter till Baden Powell. Bilen som fick smeknamnet ”Jam Roll” tillhör sedan några år tillbaka scoutrörelsen. En miniatyrkopia av bilen finns utställd i Baden Powell House i London.

Min pappa råkade få blindtarmsinflammation under lägret och låg på sjukhus några dagar. Han blev väl omhändertagen av den engelska sjukvården. Hans kamrater, inklusive Sveriges Scoutchef  major Ebbe Lieberath, skickade ett ”krya på dig” kort till honom på sjukhuset.

Svenska Scoutförbundet hade 1929 ungefär 10.000 pojkscouter som medlemmar.

Svenska Gilwell och möte med nazismen

Gilwellstugan i Rockelstad utanför Sparreholm vid Båvens strand invigdes redan1934. Här har scoutledare utbildats sedan dess. Min pappa deltog, tillsammans med Stig Eklund, i en kurs för blivande Kårchefer sommaren 1940. Bland ledarna fanns Frithiof Dahlby som året därpå flyttade från Mjölby till Stockholm. Han tillträdde då tjänsten som Svenska kyrkans diakonistyrelses scoutsekreterare och blev samtidigt förbundsinstruktör. Senare 1945 tillträdde han tjänsten som Scoutförbundets första Generalsekreterare.

Kursen på Svenska Gilwell blev väldigt speciell eftersom Nazityskland några månader tidigare i april hade överfallit och ockuperat Norge och Danmark. Det fanns vid den tiden en mycket stor oro för att Sverige var nästa mål! Dessutom fanns ju möjligheten att svenska scouter skulle ställa upp som frivilliga soldater på Norges och Danmarks sida.

Tomten där Gilwellstugan ligger hade Scoutrörelsen fått som gåva av Eric von Rosen, godsägaren på Rockelstad. Det hör till saken att Eric von Rosen också var känd för sina starka nazistiska sympatier.

Jag hade redan på högstadiet i Mjölby på 1960-talet haft förmånen att få studera nazismen. Min lärare i historia och samhällskunskap, lektor Agnar Bjälnäs, gav oss den kunskap som gjorde oss medvetna om nazismens illgärningar. När jag vid den tiden pratade med min pappa om nazismen, berättade han om kursen på Svenska Gilwell 1940. Han berättade om den vånda han och hans kamrater kände under dessa två veckor i Rockelstad.

Eric och Mary von Rosen kom i kontakt med den framväxande Nazismen redan på 1920-talet. Eric var känd för sina forskningsresor i Sydamerika och Afrika i början av 1900-talet. När han 1920 återkom till Stockholm från en av sina resor tog han taxiflyg hem till Sörmland och familjens gods Rockelstad.

Taxipiloten var en före detta krigspilot under Första Världskriget. Hans namn var Hermann Göring. Han kom senare att bli en av Adolf Hitler´s närmaste män. Vid detta besök på Rockelstad träffade Hermann Göring för första gången Mary von Rosen´s syster Carin. Det hör till historien att Carin senare gifte sig med Hermann Göring. Äktenskapet blev ganska kortvarigt eftersom Carin dog redan 1931!

Inte minst tack vare äktenskapet med Carin blev Göring´s besök på Rockelstad inledningen till en lång vänskap mellan familjen von Rosen och Hermann Göring.

I radioprogrammet Svenska lynnen och landskap den 16 sep 1936 förklarade Eric von Rosen varför han var nationalsocialist. Det framgick bl. a. att han precis som många andra svenskar var rädd för socialism styrd från Moskva.

Däremot fick Eric von Rosen anledning att fundera över sin politiska inställning efter överfallet på Norge och Danmark i april 1940. ”Blixtkriget är en oridderlig handling”.

Det var med all denna kunskap som deltagarna genomförde sin tvåveckorskurs på Svenska Gilwell sommaren 1940. För min pappa var detta hans starkaste minne från tiden som scout.

Idag skulle vi kalla det ett trauma. Vi vet nu att det var en av historiens största krigsförbrytare som hade varit regelbunden gäst här!

Till minne av sin hustru Carin byggde Hermann Göring ett monument, Carinhall, som låg norr om Berlin. Byggnaden inspirerades av Rockelstad. Vid invigningen av Carinhall den 20 juni 1934, syns Eric von Rosen på bild bredvid Adolf Hitler och Joseph Goebbles med utsträckt högerarm i en Hitlerhälsning. Bara fyra dagar senare den 24 juni 1934 invigdes Svenska Gilwell i Rockelstad med Eric och Mary von Rosen och delar av kungafamiljen som hedersgäster!

Jag tänker på vad Robert Baden Powell, scoutrörelsens grundare, lär ha sagt: ”Om världens ungdomar möts, och lär känna varandra, blir det fred. För man slåss inte med sina kamrater”.

Huruvida Baden Powell själv hade nazistiska sympatier råder det delade meningar om. Vad vi vet är att Baden Powell fanns med på den lista över personer som skulle arresteras om Nazisterna hade lyckats invadera Storbritannien. Dessutom betraktade Nazisterna scoutrörelsen som en spionorganisation!

I sitt avskedsbrev till scoutrörelsen uppmanade Baden Powell scouter att ”se på den ljusa sidan av saker istället för den mörka”, ”en scout ska möta varje motgång med ett glatt humör”.

Svenska Scoutförbundet hade 1940 ungefär 18.000 pojkscouter som medlemmar.

Fotnot: Min bror Anders äger en oljemålning av Ingrid Hillar med Gilwellstugan som motiv.

Om Scoutstugan vid Kattkällan

Min pappa deltog i bygget av Scoutstugan under åren 1938-1940 och även vid tillbyggnaden 1957. Kåren köpte 1938 tomten vid Kattkällan. Samtidigt fick man Carl Theorells butik vid Skänningevägen som gåva. Det fanns bara en hake. Förutsättningen var att man rev huset och transporterade virket till Kattkällan. Så här många år efteråt låter det ganska romantiskt men verkligheten var en annan. Jag har hört många dråpliga historier kring detta slitsamma arbete.

Sveriges Scoutchef Folke Bernadotte kunde inte närvara vid invigningen men besökte Mjölby och den nya Scoutstugan året efter.

Vid tillbyggnaden vet jag att pappa ägnade hela sin semester från Bröderna Forss och i stort sett varje kväll till detta arbete. Jag kommer mycket väl ihåg det, för hade jag något att tala med honom om fick jag bege mig till Scoutstugan. För att ekonomiskt klara tillbyggnaden fick scoutkåren ekonomisk hjälp från kommunen!

Efter invigningen 1957 tog det inte lång tid innan pappa satte igång med nästa projekt. Följande vinter tillkom vid vårt köksbord ett scoutmärke i mässing, alltså det scoutmärke som fortfarande sitter högst upp på flaggstången vid Scoutstugan.

Svenska Scoutförbundet hade 1957 ungefär 40.000 flick- och pojkscouter som medlemmar.

Om föreningsverksamhet

När jag i samband med faktainsamling för denna artikel studerade scoutkårens arkiv, fastnade jag för ett mötesprotokoll i en loggbok från 1940 som gjorde mig mycket nyfiken. För det första var det skrivet på maskin, alla andra protokoll var skrivna för hand. För det andra var det skrivet av min mamma. För det tredje och inte minst viktiga, protokollet innehöll pedagogiska inslag som imponerade på mig. Bara att det skrevs protokoll vid varje möte var en positiv överraskning för mig.

Deltagarna tillhörde seniorerna bland flickscouterna och de flesta var sannolikt i tjuguårsåldern. Namn som nämns är Gurlie Carlsson, Inga-Lisa, ”Kladd”, ”Malla”, ”Wille”, ”Ada”, ”Bi” och min mamma som kallades för ”Lola”.

Mötets motto var; ”Har du tagit på dig ditt leende idag? Eljest är du inte riktigt färdigklädd!”

I protokollet framgår att allmänbildningstävlingen fick avbrytas för att dagens föredragshållare folkskollärare Nils G Nilsson (Strandler) hade anlänt. Föredraget handlade om föreningskunskap.

Föredragshållaren berättade hur han inom SGU ordnat möten där alla fick agera, som ordförande, sekreterare, kassör, debattör, uppläsare eller protokollförare. Byte av uppgift ägde rum vid varje möte för att alla skulle få träning på olika poster. Varje möte öppnades av föregående ordförande , föregående protokoll upplästes, godkändes och justerades. Varje möte skulle innehålla föredrag eller diskussioner som skulle förberedas av olika inledare med olika uppfattningar. Votering skulle alltid ske. Föredragshållaren gick också noggrant igenom detalj för detalj vad de olika uppgifterna innehöll. Efter att ha cirkulerat alla uppgifter borde det vara lättare för varje deltagare att finna sin egen roll.

Det här protokollet är skrivet för mer än 70 år sedan men innehållet är högaktuellt även idag. Tänk på de svårigheter vi har att få lämpliga personer att ställa upp för olika uppgifter inom föreningslivet. Det här är ytterligare ett bevis på scouternas betydelse när det gäller att fostra oss till goda och ansvarsfulla medborgare.

Aina utanför Vadstena Slott 1940                                                   Aina som scout i Vadstena 1943

Vad scouting har lärt mig personligen

Jag har läst Baden Powells bok Scouting for boys, som först kom ut 1908. Den hade undertiteln ”a handbook for instruction in good citizenship”. Det var i naturen som det goda medborgarskapet skulle formas. Den lär vara en av de mest säljande böckerna i Storbritannien någonsin!

Jag har också läst hans självbiografi Vad livet lärt mig som kom ut på svenska 1936 och Scoutledarhandboken som Frithiof Dahlby skrev och gav ut 1939 under sin tid i Mjölby.

Vad jag kommer ihåg från dessa böcker är att jag förmodligen aldrig kunde leva upp till alla goda intentioner och värderingar.

Hör här;

En scout är artig och uppmärksam, vänlig och hjälpsam mot alla”.

Kamratskap, ansvar, respekt för andra och sig själv”.

Inom scouterna försöker vi tillfredsställa pojkens längtan efter spänning, romantik och äventyr samtidigt som vi försöker hitta individens styrka”.

En scout får saker ur händerna, förändrar, tar ansvar för individen i gruppen, för hela gruppen, för individen i världen”.

Det är lätt att tänka på scouter som vänliga människor, på någon sorts godhet som nästan alltid uppfattats som lite gammeldags präktig. Och livet i naturen som en väg att nå dessa värderingar.

I dag uttrycker Scoutrådet genom Helene Gestrin samma sak men på ett annat sätt:

I Scouterna gör vi unga redo för livet. Genom att erbjuda barn och ungdomar en bra verksamhet som stärker deras självkänsla, där mångfald är värdefullt och där fördomar utmanas vill vi göra vårt bästa för att de ungdomar som växer upp i Sverige ska se på andra med nyfikenhet snarare än misstänksamhet. Scouterna fortsätter att stötta ungdomar i att växa upp till trygga individer. Verksamhet som vår gör skillnad, inte bara för de enskilda ungdomarna utan för samhället”.

När jag tänker tillbaka på min tid som scout är det för de praktiska kunskaper jag fick.

När jag packar varor i en livsmedelsaffär eller när jag på mina resor bär med mig en väska när mina kamrater bär med sig två. Och inte minst att jag som barn har fått en naturlig miljömedvetenhet.

Sedan kan jag givetvis inte glömma de gånger när vi skulle tända lägereld med tillgång till endast en tändsticka. Det var en lärprocess i hur viktigt det är med noggranna förberedelser. Du får bara en möjlighet annars får du äta den medhavda korven ogrillad!

Min senaste kontakt med scouting hade jag 1987 när jag deltog i Frithiof Dahlbys begravning i Gustav Vasa kyrka i Stockholm. Ett stort antal scouter hedrade honom med sin närvaro. Inom scoutrörelsen gick han under namnet Grå Vargen!

Frithiof Dahlby

Frithiof Dahlby 1940

I dag har Svenska Scoutförbundet cirka 55.000 medlemmar eller i stort sett lika många som när jag  gick med i scouterna!

Publicerades i samband med Mjölby Scoutkårs 100 års jubileum 2011