CARL SANDBURG ”THE POET OF THE PEOPLE”
Den här dikten av Carl Sandburg ur diktsamlingen People,Yes från 1936 symboliserar för mig Prärien i Illinois, USA men kan lika gärna vara prärien i Östergötland, Sverige.
Carl Sandburgs mamma kom från Appuna, hans pappa kom från Åsbo och Charlie Krans mamma kom från Ekeby som ligger mitt emellan Appuna och Åsbo i västra Östergötland.
När Carl Sandburg kom ut med sin självbiografi ”De unga Främlingarna” 1953 fick berättelsen om familjen Krans symbolisera vänskapen mellan två invandrarfamiljer. I det här fallet två familjer i Galesburg, Illinois som båda hade utvandrat från västra Östergötland. När självbiografin blev recenserad i Life Magazine fanns dikten om familjen Krans och bilden på deras stall med i tidningen.
Familjerna Sandburg och Krans brukade träffas på söndagar. Resan gick på den tiden i slutet på 1800-talet med häst och vagn.
Dikten som är skriven i början av 1930-talet handlar om ett besök som Carl Sandburg gör hos sin släkting Charlie Krans vid ett av sina sällsynta besök i födelsestaden.
Han kommer ihåg det gamla stallet från sina tidigare regelbundna besök.
När jag i slutet på maj 2016 besöker gården vid Soperville Road utanför Galesburg
finns inte det gamla stallet kvar som fotograferades 1953. Familjen som bor där nu kan berätta att ladan som finns på bilden är byggd av välbevarat material från stallet.
For sixty years the pine lumber barn
had held cows, horses, hay, harness, tools, junk,
amid the prairie winds of Knox County, Illinois
and the corn crops came and went, plows and wagons,
and hands milked, hands husked and harnessed
and held the leather reins of horse teams
in dust and dog days, in late fall sleet
till the work was done that fall.
And the barn was a witness, stood and saw it all.
”That old barn on your place, Charlie,
was nearly falling down last time I saw it,
how is it now?”
”I got some poles to hold it on the east side
and the winds holds it up on the west.”
”Under sextio år har stallet av timmer
rymt kor, hästar, hö, seldon, verktyg, skräp,
mitt i prärievinden i Knox County, Illinois
och majsskörden kom och försvann, plogar och vagnar
och händer som mjölkar, händer som skalar och selar
och håller läderremmar till hästspann
i vått och torrt, i snöslask
tills arbetet var gjort den hösten.
Och stallet var ett vittne som stod där och såg allting.
” Det gamla stallet hos dig, Charlie
höll nästan på att rasa omkull sist jag såg den,
hur är det nu?”
”Jag har stöttat den med några pålar på östra sidan
och vinden stöttar den på den västra”