Örjan Martinsson

          1936.11.01-1997.02.28

                                           TILL MINNE AV EN BOLLKONSTNÄR

Förr i tiden var det vanligt att kända idrottsmän med anknytning till en mindre ort fick ortens namn som smeknamn; Mora-Nisse, Åby-Ericson och Kiruna-Lasse är några exempel.
Ibland hände det till och med att man bytte efternamn; Sven Tumba, Henry Kälarne och Sven Selånger gjorde det.
När Örjan Martinsson lämnade Vadstena för Norrköping var smeknamnet ’Vadstena’ redan upptaget av Stig ’Vadstena’ Gustafsson som hade värvats från Vadstena GIF till IFK Norrköping redan på 1940-talet.
Örjan var på den här tiden precis som idag ett ganska ovanligt förnamn så Örjan behövde inte något smeknamn. Han blev ändå publikfavorit och en av Sveriges bästa fotbollsspelare under 1960-talet.

                 Vadstena GIF 1954 med Örjan som nummer två från vänster i bakre raden

Inledning                                                                                                                                         Örjan Martinsson från Vadstena räknas tillsammans med Gösta Löfgren från Motala och Klas Ingesson från Ödeshög som Västra Östergötlands bästa manliga fotbollsspelare genom tiderna.

Örjan är av landslagsklass också i bandy. Han representerar bland annat Mjölby Al under fyra säsonger och är med om att föra upp laget till Allsvenskan 1961.

Örjan Martinsson växer upp i Vadstena. Han börjar sin karriär i Vadstena GIF innan han värvas till IFK Norrköping 1958. När Örjan är 16 år och redan spelar i Vadstena GIF:s A-lag skriver lokaltidningen Östgötabladet; “Örjan Martinsson har osviklig blick för spelet och hans passningar lägges med precision”.

Karriären hos IFK Norrköping  börjar med en drömturné till New York och Sydamerika under nov-dec 1958. Laget spelar 12 matcher på 40 dagar under turnén som börjar i New York, fortsätter i Ecuador, Chile, Uruguay, Argentina, Paraguay och avslutas i Peru.

Debut i Allsvenskan                                                                                                                  Örjan debuterar i allsvenskan den 14 april 1959 mot Örgryte IS inför 14 055 åskådare. IFK vinner med 4-1, Örjan passar till 1-0 och gör själv 2-0. Örgryte IS som är nyuppflyttade till Allsvenskan och mycket upphaussade, inte minst tack vare sin innertrio Gunnar Gren – Agne Simonsson – Rune Börjesson, blir helt utspelade.

IFK vinner 10 av 11 matcher under höstsäsongen och Örjan missar bara en match under sin debutsäsong i Allsvenskan när IFK kommer på andra plats. Den enda förlusten under höstsäsongen kommer vid en tidig seriefinal mot Djurgården IF (1-2) på Råsunda  inför hela 46.000 åskådare.

Idrottsbladet, Sveriges främsta sporttidning, rangordnar alla spelare i Allsvenskan under året. Örjan hamnar som nummer två som center, efter Agne Simonsson, redan under sin första säsong i Allsvenskan!

Svensk Mästare                                                                                                                         Under sin andra säsong i Allsvenskan 1960 blir Örjan svensk mästare för första gången och delar andraplatsen i allsvenska skytteligan med 17 gjorda mål. Om man hade haft en poängliga med mål och målgivande passningar hade han med säkerhet vunnit den!

Framgångarna för IFK Norrköping och Örjan Martinsson fortsätter och under de närmaste åren etablerar sig Örjan som en av svensk fotbolls största profiler.


                                                    Örebro SK – IFK Norrköping 1961

När IFK Norrköping vinner Allsvenskan 1962 och Örjan blir svensk mästare för andra gången uppgår spelarnas årsinkomst i IFK till SEK 1.900 per spelare (vilket motsvarar cirka SEK 21.000 i 2017 års penningvärde). Intensiva diskussioner pågår om hur man ska förbättra villkoren för spelarna så att man får möjlighet att träna mera och samtidigt förbättra det ekonomiska utbytet. Ett förslag som förs fram är att tillåta spelarna bli halvproffs för att därigenom kunna arbeta deltid.

Det ligger i sakens natur att intresset för att bli professionell spelare är stor under sådana omständigheter.

Under sin karriär spelar han 173 allsvenska matcher och gör 53 mål. Under sina åtta hela säsonger i Allsvenskan med IFK Norrköping blir Örjan Martinsson Svensk Mästare tre gånger, silvermedaljör tre gånger och bronsmedaljör två gånger. Ett fantastiskt facit!     Han spelar sin sista allsvenska match den 20 juni 1967 mot IFK Göteborg (1-0).                     Han kan spela i alla offensiva positioner men spelar helst center; “Då vandrar jag kolossalt mycket”                                                                                                                  

Örjan Martinsson 003

Landslagsdebut                                                                                                                           Örjan debuterar i landslaget den 22 juni 1960 mot Finland (3-0). Han bildar innertrio med Agne Simonsson och Rune Börjesson från Örgryte IS. När han debuterar i landslaget har han bara spelat 32 allsvenska matcher sedan han kom till IFK Norrköping från Vadstena i div. III. I sin andra landskamp detta år mot Norge behöver han inte känna sig ensam. I startelvan finns sex spelare från Norrköping, ett rekord som aldrig har slagits!

Landslagsmän med ledaren Nalle Halldén i samband med Sverige-Frankrike 1-0 1960

Örjan blir historisk 1962 när Sverige för första gången deltar i ett EM-kval. I den första matchen vinner Sverige borta mot Norge med 2-0 och Örjan gör båda målen.

Hans mest berömda landskamp inträffar 1963. I matchen mot Sovjet i Moskva inför 80.000 åskådare vinner Sverige sensationellt med 1-0. Örjan gör enda målet på den väldige målvakten Lev Jasjin samtidigt som Sovjet vinner hörnorna med 21 – 2 !

1964 är förmodligen Örjans mest framgångsrika år både internationellt och hemma i Allsvenskan. Han spelar sju landskamper och är också på väg att bli proffs.

I slutspelet om Europamästerskapen deltar vid den här tiden endast fyra lag. Sverige når den tredje och sista kvalificeringsomgången men förlorar mot Sovjet efter 1-1 hemma och 1-3 på bortaplan.  Örjan är bäst på plan i båda matcherna när Sverige spelar efter den nya brasilianska modellen 4 – 2 – 4 och han får betyget världsklass.

                                                  Örjan och Bajdoff mot Sovjet 1964

I matchen Sverige-Polen 3-3 spelar den nya och gamla generationens stjärnor tillsammans med Örjan som dirigent. Bengt Lindskog och Nacka Skoglund representerar den gamla generationen, Roger Magnusson och Bo Larsson den nya.

Nacka Skoglund säger om den matchen som blir hans 11:e och sista landskamp; “Örjan trivdes jag bäst med”. Nacka debuterar i landslaget redan 1950.

Under 1965 och 1966 spelar Örjan endast enstaka landskamper och han spelar sin sista landskamp den 18 sep 1966 mot Norge som Sverige vinner med 4-2.

Örjan spelar 20 A-landskamper för Sverige och gör 5 mål. Vi ska komma ihåg att vid den här tiden spelar vi färre landskamper. Dels finns ännu inte EM-kval och EM-slutspel i nuvarande form, dels missar Sverige att kvalificera sig för VM-slutspelet både 1962 och 1966. Endast 16 lag får delta mot 32 lag i dag.              

SmärtsammaVM Kval                                                                                                          Inför 1962 års slutspel är det Schweiz som är för svåra i en avgörande match, 1-2 (utan Örjan) och inför 1966 är det Västtyskland efter 1-1 (med Örjan) och 1-2 (utan Örjan). Västtyskland når sedan VM-final mot England!

Örjan får aldrig chansen att delta i något VM-slutspel. VM 1962 går i Chile men Sverige lyckas inte kvalificera sig trots att vi vinner de tre första matcherna med 2-0, 4-0 och  2-0. Den fjärde och sista, en skandalmatch mot Schweiz, förlorar vi med 3-2. Det blir särspel mot Schweiz i Berlin som vi förlorar med 2-1.                                                                                  Örjan deltar märkligt nog inte i någon kvalmatch trots att han rangordnas som Sveriges bästa center och Sveriges bästa försvarsspelare Åke “Bajdoff’ Johansson saknas också i förlustmatcherna.

I kvalet till VM 1966 spelar Örjan i bortamatchen mot Västtyskland i Berlin 1964 när Sverige sensationellt klarar oavgjort 1-1. Sedan finns han inte med i någon av de tre övriga matcherna som spelas 1965.

Etik och ärlighet med konsekvenser                                                                               Örjan tillhör de få spelare som regelbundet tackar nej till landslaget. Han tackar nej p g a att han har svårt att vara borta från jobbet. Han tackar nej p g a småskador, men kan veckan efter göra en stormatch i IFK-tröjan. Han tackar nej för att han tycker att proffsen får spela fast det finns bättre spelare på hemmaplan. Han har med andra ord synpunkter som han inte är rädd för att framföra! Han spelar sin sista landskamp den 18 sep 1966 mot Norge (4-2).

Örjan nobbar spel i landslaget hela 1961 i protest mot laguttagningarna i allmänhet och att proffsen får företräde i synnerhet! Ett ganska ovanligt motiv bland fotbollsspelare!  Han får stöd av bland annat R:et Eklöw, sportchef på DN, som förvånas över att “halvtränade och matchotränade proffs går före de bästa hemmaspelarna”                                                 Ofta sägs det att Örjan fick det mesta gratis men hans träningsflit som blir bättre och bättre visar hur mycket han anstränger sig för att hela tiden förbättra sig som fotbollsspelare.

                                                               Svenska Mästare 1960

Proffsplaner                                                                                                                                          Örjans stora längtan efter att bli proffs realiseras inte. Han har flera anbud och är ytterst nära att bli proffs i italienska Genoa CFC men vissa  komplikationer tillstöter i sista minuten. Hans livs chans att bli proffs försvinner! Vi ska också komma ihåg att hans stora betydelse för IFK gör att ledningen inte anstränger sig för att hjälpa honom till en välförtjänt proffskarriär!

De första antydningarna om proffskontrakt för Örjan dyker upp i medierna redan någon gång under 1961 och intensifieras när Sverige missar VM kvalet samma år.

Sedan kommer frågan regelbundet upp angående Örjan och lika regelbundet kommer uttalanden från ledningen i IFK att han kan vänta. Det är klubbar i Belgien, Holland och Italien som är aktuella.

Örjan vill helst till Italien men där finns ofta importrestriktioner i form av totalstopp eller begränsningar av antalet utländska spelare i varje lag. Först 1964 blir frågan riktigt het och det är Genoa CFC som ligger närmast till.

Under våren 1964 pågår förhandlingar mellan Genoa CFC och IFK Norrköping om köp av både Örjan Martinsson och Harry Bild. Det är Gunnar Nordahl, välkänd i Italien, som  fungerar som tolk och rådgivare. Örjan Martinssons stormatcher mot AC Milan i Europacupen i nov-dec 1963 ligger bakom intresset.                                                                                                                       

Mitt under förhandlingarna meddelar Harry Bild plötsligt att han har skrivit på för FC Zürich! Såväl representanterna från Genoa CFC som Örjan Martinsson och Gunnar Nordahl blir givetvis upprörda och intresset från Genoas sida försvinner. Därigenom försvinner också Örjan Martinssons välförtjänta proffskontrakt.

När en bild säger mer än tusen ord! Åke Bajdoff Johansson avtackar Harry Bild när han lämnar IFK Norrköping för FC Zürich. Mellan dem ser vi Örjan Martinsson!

Europacupen                                                                                                                   Framgångarna för IFK Norrköping  innebär också spel i Europacupen (nuvarande Champion Leauge).1962 vinner IFK i första omgången över Partizan, Tirana från Albanien. I nästa omgång blev IFK utslagna av Benfica från Portugal efter att ha klarat 1-1 på hemmaplan.

Året därpå möter IFK de belgiska mästarna Standard Leige i första omgången och vinner efter en stormatch på Idrottsparken.

I nästa omgång möter IFK AC Milan och lyckas nå 1-1 hemma i Norrköping. Bortamatchen spelas den 4 dec när italienska ligan pågår som bäst men långt efter det att den svenska säsongen är avslutad.

IFK får spela den matchen utan skadade Åke ’Bajdoff’ Johansson som räknas som en av Europas bästa mittbackar det året.

Norrköping tar ledningen med 1-0 efter mål av Örjan och får därefter en given straff bortdömd efter hårt publiktryck på domaren. Trots att IFK förlorar mot AC Milan som sedan vinner Europacupen får Örjan strålande recensioner i både svensk och italiensk press. Örjan spelar sitt livs match och artister i världsklass på San Siro är argentinaren Dino Sano i AC Milan och Örjan Martinsson, enligt italienska tidningar.

Bandyspelaren                                                                                                                             Örjan spelar bandy i Vadstena GIF i div. III till och med säsongen 1958-1959 då han värvas till Mjölby AI, som då spelar i div. II. Under sin andra säsong i Mjölby är han med om att föra upp laget till Allsvenskan.

I Allsvenskan 1962 lyckas Mjölby Al bara vinna en match, hemma mot Hammarby med 6-3 inför 1 143 åskådare. Det är betydligt färre än de 4.000 som ser premiärmatchen mot Sirius som slutar 0-5.

Torsten Tegnér legendarisk sportjournalist på Idrottsbladet och ledamot av Uttagningskommittén för bandylandslaget anser att Örjan efter en match mellan Sverige och Sovjet 2-3 inför 5.533 åskådare på Tinnerbäcken i Linköping den 27 feb 1960 är aktuell för flera landslagsuppdrag.

Fotbollssäsongen och bandysäsongen börjar mer och mer överlappa varandra. Därför blir det inga fler landslagsuppdrag och Örjan koncentrerar sig mer och mer på fotboll. Han avslutar sin bandykarriär i veteranlaget BK Ringen i Norrköping.

Slutet på storhetstiden och övergången till IK Sleipner                                                 Nu börjar även en generationsväxling påverka IFK:s enorma framgångar. Harry Bild får ett proffskontrakt. Åke ’Bajdoff’ Johansson och Bengt ’Zamora’ Nyholm gör sina sista säsonger i IFK-tröjan 1965 och 1966 flyttar Ove Kindvall till proffslivet i Holland. Samma år chockar Örjan alla genom att skriva på för lokalkonkurrenten IK Sleipner, för att bli spelande tränare.                                                                                                                            Örjan spelar 1967 sina sista 10 matcher för IFK innan övergången till IK Sleipner   Det märks att radarparet Örjan Martinsson och Ove Kindvall saknas. Laget gör endast 26 mål under säsongen mot 53 mål året innan.

 Efter karriären i IFK blir han först spelande tränare i IK Sleipner, senare enbart tränare. Men 1971 återvänder han till IFK för att bli ledare och tränare under tre år. Senare blir han tränare i Loddby IF och Lindö FF.                                   

Örjan får under senare delen av sitt liv problem med hälsan delvis på grund av sviter efter en bilolycka 1980. Det i sin tur skapar följdverkningar som orsakar honom en för tidig död. Han avlider i februari 1997 endast 60 år gammal.   

 

All Sport 1961-04-15

All Sports julnummer 1961

 “Jag håller Örjan Martinsson för att vara en av de mest konstruktivt och tekniskt utvecklade spelare vi har haft i det här landet”

Georg “Åby” Ericson ledare i IFK Norrköping och landslaget

P.s Örjans son Tony Martinsson, tidigare spelare i IFK, är i dag Sportchef  och hans dotterson Alexander Fransson har spelat för IFK i olika perioder.

Tomas Junglander/2022

copyright: Tomas Junglander