1906.01.17-1989.01.08
Sällan har devisen ”Esse non videre”, att verka utan att synas, passat bättre in på en idrottsledare än på Torsten Johansson!
Torsten Johanssons karriär inom svensk fotboll är helt unik. Som spelare medverkade han i IFK Norrköpings A-lag under 18 säsonger, under större delen av tiden som lagkapten och lagets stjärna. Lika länge, 18 år (1930-48) var han styrelseledamot. Han spelade i landslaget under en tioårsperiod. Ett år var han både spelare och tränare. Under tre år var han både spelare och ordförande. Under hans tio år som ordförande vann IFK serien sju gånger varav fem gånger som Svenska Mästare. Han har också varit ordförande i Östergötlands Fotbollförbund och ledamot i styrelsen för Svenska Fotbollförbundet!
Han var en allroundspelare men spelade oftast som vänsterhalv (innermittfältare idag) såväl i IFK som i landslaget. Hans utsökta teknik och eleganta passningsspel, kombinerat med en mindre vanlig slitstyrka gjorde honom till en halvback av högsta klass.
Det är inte alltid en fotbollsstjärna passar som ledare efter den aktiva karriären men Torsten hade alla lämpliga egenskaper.
Torsten blev legendarisk fotbollsspelare. Hans klasskamrat och motspelare i schack – på detta schackbräde – Hannes Alfvén blev berömd vetenskapsman och Nobelpristagare.
Torsten gick på Läroverket där knappast någon annan idrott än gymnastik och schack fick förekomma. Som protest var han med och bildade ett fotbollslag, IF Skolkamraterna. Föreningen existerade några år innan man gick upp i IFK Norrköping 1920.
Fram till debuten i A laget i Svenska serien i 1-1 matchen mot Hammarby den 19 aug 1923 spelade han i juniorlaget och i reservlaget.
Han reste på sin första utlandsturné, 18 år gammal, med IFK till Polen 4-26 juni 1924. Resan blev av därför att IFK ersatte IFK Eskilstuna som på grund av svårigheter att få sina spelare lediga var tvingade att tacka nej. Laget spelade sex matcher mellan 8-19 juni.
Redan 1925, som 19-åring, är Torsten den spelare som spelar flest matcher i IFK, 33 av 35 matcher.
SVENSKA LANDSLAGET
Han debuterar i landslaget 1926 som 20-åring och medverkar i tre matcher det året!
”Han motsvarade fullt ut sitt rykte….Hans understödjande spel bakom vänsterwingen var av högsta klass….Sverige har funnit en stor halvback….det är sällan man sett maken till en sådan landslagsdebut som denne Torsten Johansson visade”
I landskampen mot Ungern (1-3) möter han sin läromästare och idol Imre Schlosser som nu har hunnit fylla 37 år. Imre Schlosser hade varit tränare för IFK Norrköping i perioder under åren 1923-24.
Sin sista landskamp spelade han 1936.08.04 i Berlin-OS i förlustmatchen med 3-2 mot Japan. Han får bra betyg i den matchen av både DN och SvD. ”Torsten Johansson får nog sättas främst bland halvbackarna för sitt slit i andra halvlek. Han lyckades då också gång på gång ta bollen från Japanerna, någonting som var sensation i denna match” (Svd 08.05)
ID kort OS 1936
FOTNOT När IFK degraderades till Div. II 1930 fick Torsten förmånliga anbud från storklubbarna i Stockholm och Göteborg. Han stannade i Norrköping och förlorade då sin landslagsplats redan i början av sin karriär.
Under åren 1930-35, när IFK fanns i div II, spelade Torsten endast en landskamp. Hade han nappat på något anbud hade han troligen varit bofast i landslaget under dessa år!
Torsten flyttade upp i anfallet och gjorde 24 mål på 20 matcher (23 mål efter 15 matcher) under den första säsongen i div II. Utan hans medverkan kunde IFK mycket väl ha degraderats till div III. IFK var serieledare efter 15 omgångar men var bara sex poäng från degradering när laget bara lyckades samla ihop en poäng på de sista fem matcherna!
BANDYSPELAREN
Torsten ägnade sig också åt bandy under några år. Så här kunde det låta i Stockholmspressen efter en match mot Järva IS: ”Bästa man på plan var Torsten Johansson. För ett par år sedan började Torsten med bandy och nu är han en av Norrköpings bästa spelare. Han är i bandy en lika stor bollekare som i fotboll och bordtennis….bollsinne”.
Han var med i IFKs lag som blev DM mästare 1929 efter seger över IK Sleipner med 9-2.
ATT SPELA ANDRAFIOLEN
Under 1930 talet är lokalkonkurrenten IK Sleipner det stora laget i Östergötland. Laget kommer på medaljplats i Allsvenskan tre gånger. IFK Spelar några år i Allsvenskan men får oftast hålla till i div II (den näst högsta serien). När Torsten Johansson är IFK s stora stjärna under den här tiden så är Tore Keller Sleipners motsvarighet. De båda kamperar dessutom ihop i landslaget under 1920 talet.
Tore Keller och Torsten Johansson 1936 – lagkaptener i respektive lag
KURIOSA Torsten spelade utan avbrott i de 119 första omgångarna i Allsvenskans historia mellan 1924-29. Under de fyra första säsongerna på 1930-talet flyttar Torsten upp som center och gör 22 mål i genomsnitt per säsong. Säsongen 1931/32 gör han 29 mål vilket fortfarande, år 2024, är rekord för IFK.
IFK säsongen 1930/31 med Torsten stående som nr. 3 fr. v.
ETT SVART ÅR – MEN EN VÄNDPUNKT
IFK Norrköping genomgår en djupgående kris 1937, både ekonomiskt och sportsligt, samtidigt som lokalkonkurrenten IK Sleipner når sina största framgångar med en andraplats i Allsvenskan 1937 och blir Svenska Mästare 1938. IFK har bland annat missat att redovisa SFF s andelar av matchintäkter och betalat högre traktamente till spelarna än tillåtet. IFK kommer lindrigt undan när styrelsen blir avstängd under tre månader 1938. Kanske tyckte man att klubben blev tillräckligt straffad i och med klubbens ekonomiska problem och degraderingen från Allsvenskan 1937?
En ny styrelse tillsätts i april 1938 med Torsten Johansson som ordförande. Han värvar Sigge Andersson från Norrköpings Södra och Nalle Halldén från Sleipner till styrelsen. Torsten fortsätter samtidigt som spelare ända fram tills IFK är tillbaka i Allsvenskan 1940. Han slutar sin aktiva karriär men fortsätter som styrelseordförande under hela det framgångsrika 1940 talet. IFK har i stort sett samma styrelse under hela 1940 talet med flera gamla spelare; förutom Torsten, Elof ”Pelle Lugnet” Pettersson, ”Becka” Flisberg, Sigge Andersson, ”Colle” Lindeström och med ”Nalle”Halldén som kassör.
Den nya styrelsen, med stöd av utomstående rådgivare och företagare har ambitiösa mål! Snabbt fick den nya styrelsen föreningen på fötter både vad gäller fotbollen och ekonomin. Lokalkonkurrenten IK Sleipner vinner Allsvenskan våren 1938 för första och, skulle det visa sig, enda gången! Säsongen 1940/41 slutade IFK före IK Sleipner för första gången på 15 år och är återigen bäst i stan.
Samtidigt som ekonomin saneras ska klubben tillbaka till allsvenskan, vilket äger rum redan 1940. Nästa mål är att bli svenska mästare, och det äger rum redan 1943.
Fram till 1938 har IFK förlitat sig på spelare från närområdet men den nya satsningen kräver en större öppenhet. Ledarna inom IFK har under flera år haft bra koll på flera spelare inte minst i Småland.
Än idag kan man läsa mer eller mindre fantastiska historier om hur IFK Norrköpings värvningar gick till på den här tiden!
Jag har i min forskning inte hittat några bevis på att representanter för IFK Norrköping, i första hand Nalle Halldén, skulle ha åkt runt i Småland och Norrland för att värva spelare. Det är skrönor som fortfarande lever och har förbättrats in i våra dagar!
Det finns en historia som har några ingredienser av ”värvningsspänning” men det berodde på att det drog ut på tiden eftersom flera klubbar än IFK var ute efter samma spelare!
Sanningen är att IFK kring 1940 värvade smålänningarna Torsten Lindberg (polis), Einar Stéen (polis) och bröderna Mulle (montör) och Masse (litografarbetare) Holmqvist samt bröderna Knut (polis) och något senare Gunnar Nordahl (brandman) från Västerbotten.
På samma sätt som andra klubbar hade IFK byggt upp ett nätverk av talangscouter! Det var först kring 1949 efter att flera spelare hade lämnat för spel i Italien som IFK behövde fylla på med spelare från Norrland.
Att konkurrera med ett bra arbete var helt avgörande för klubbarna. Med hjälp av arbetsgivare som polischefen Gillis Kleberg, brandchefen Bror Hermansson och disponenten på Lithografen Carl Otto Meurling lyckades IFK locka till sig spelare i konkurrens med andra klubbar.
Georg ”Åby” Ericson (1997): ”När jag kom till IFK hade klubben en skuld på 15.000 kronor vilket var oerhört mycket på den tiden. Torsten Johansson hade då tillfälligt tagit över som tränare och blev sedan ordförande. Han räddade klubben från undergång och lyckades vända till plusresultat på några få år. Detta ägde rum samtidigt som han var lagkapten och nyckelspelare i laget!”
Styrelsen 1942 med Torsten i mitten
IFK NORRKÖPINGS FÖRSTA STORHETSTID Torsten Johansson hade höga tankar om ungerska tränare alltsedan Imre Schlosser tränade laget under 1920-talet. Därför föll det sig naturligt att till hösten 1941 värva ungraren Lajos Czeizler som ny tränare. När han kom till Sverige 1937 tränade han först Karlskoga IF sedan Hallstahammars SK och Västerås SK innan han kom till Norrköping. Det hör till saken att Imre Schlosser och Lajos Czeizler hade varit klubbkamrater i MTK Budapest. Framgångarna lät inte vänta på sig och redan 1943 blir IFK Svenska Mästare för första gången och sedan fyra år i rad mellan 1945 och 1948 under Torsten Johanssons tid som ordförande och med Nalle Halldén som lagledare och Lajos Czeizler som tränare.
Svenska mästare 1946 med Lajos Czeizler stående längst till vänster och Torsten Johansson stående som nr. 2 från höger
Laget hade metodiskt och skickligt byggts upp med en väl avvägd blandning av spelare från närområdet och värvade spelare. Torsten Johansson hade som ordförande det övergripande ansvaret för klubbens verksamhet; också för spelarrekryteringar/värvningar. Nalle Halldén som också var lagledare hade sin styrka i att motivera sina spelare och sköta om den sociala biten.
Val av spelsystem, taktik och formation av laget sköttes med den äran av tränaren Lajos Czeizler under 1940 talet och senare av tränaren Karl Adamek under 1950 talet. Båda var duktiga pedagoger! Lajos Czeizler gjorde det så bra att han värvades till italienska toppklubben Milan 1949!
Höjdpunkten för lagbygget äger rum 1948 när Sverige vinner OS Guld i London med hela fem spelare från IFK Norrköping i finaluppställningen.
Därefter hamnar IFK i en kort downperiod när flera spelare blir proffs, som Gunnar Nordahl, och Nils Liedholm, andra spelare lägger av och Lajos Czeizler lämnar Sverige för Italien. I Italien blir han tränare för AC Milan och därigenom också tränare för Nordahl och Liedholm.
ROLIGASTE MATCHMINNEN
Torsten roligaste matchminne daterar sig från krigsåret 1940, då hans IFK:are efter många års tröstlösa harvande i div II, tog steget upp i den allsvenska fotbollssocieteten igen.
”Vi hade vunnit vår div. II serie med bred marginal, men Reymersholm blev en hårdare nöt att knäcka än vi räknat med. Första matchen i Norrköping hade vi lyckats vinna med ett uddamål, men returfighten på Råsunda var vi faktiskt rädda för. Det blev också en särdeles hård och hetsig batalj, där vi en stund bara hade åtta man på planen och mot slutet faktiskt gick på knäna av trötthet. Så trött har jag nog aldrig varit, varken förr eller senare, och en sådan fröjd har en slutsignal förvisso aldrig heller berett mig som den gången. Vi stod nämligen som vinnare med 4-3 och efter det allsvenska avancemanget har IFK Norrköping haft stadig vind i seglen.”
Reymersholms Stig ”Pliggen” Jansson hälsar på Torsten Johansson inför första kvalmatchen. I mitten domaren Ragnar Eriksson (senare Elderud).
”Av mina landskamper minns jag speciellt min tredje, som spelades mot Ungern i Budapest. Vi i Norrköping hade tidigare haft ungerska storspelaren Imre Schlosser som tränare och han skulle nu göra sin 75:e match för Ungern och just på min kant. Nå, ungrarna vann matchen med 3-1, men halvbackslinjen – det var göteborgarna Gunnar Holmberg och Verner Andersson plus undertecknad – fick mycket beröm för vårt arbete, och själv lyckades jag enligt samstämmiga omdömen hålla min jubilerande läromästare väl i schack. Vilket gladde både mig och vännen Imre, som var en sällsynt fin sportsman.” Ur tidningen ALL SPORT 1957
Imre Schlosser 1923
LEDAMOT I SVENSKA FOTBOLLFÖRBUNDETS STYRELSE
Efter Englands relativa misslyckade i VM 1954, laget tillhörde favoriterna men blev utslagna i kvartsfinalen, beslutade förbundet med generalsekreteraren Stanley Rous i spetsen att gå från en kommitté (UK) till en ansvarig förbundskapten. Det inspirerade Torsten Johansson, som nu under 1950 talet ingick i SFF s styrelse, att föreslå att Sverige skulle gå samma väg! Torsten kände Stanley Rous sedan Norrköpings turné i England 1946. Stanley Rous kom senare att besöka Torsten i hans sommarstuga i Sikudden utanför Norrköping. (Stanley Rous var President för FIFA 1961-74). Det fanns flera bra tillfällen att genomföra den förändringen dels efter vårt misslyckade kval inför 1954 års VM, dels 1956 när Putte Kock fick avgå som ordförande i UK. Då bestod UK av fyra medlemmar och fem rapportörer som av illasinnade kommentatorer betecknades som en mindre ”Kongress”.
Det hör till saken att under den här tiden hade landslagstränarna väldigt lite inflytande på lagupptagningarna. Det var UK med Eric Persson, ”Nalle” Halldén, Einar Jonasson och ”Acke” Bergqvist som tog ut laget under VM. Tränaren ”disponeras av UK” som det står i ett protokoll!
Under VM 1958 var Torsten Lindberg assisterande tränare till George Raynor.
Sverige fortsatte med en UK bestående av fyra medlemmar och efter framgångarna under VM 1958 blev frågan mindre aktuell fram till de katastrofala förlusterna mot Schweiz i VM kvalet 1961.
Det var först då 1962 som Sverige fick en förbundskapten, Lennart Nyman, och tränaren i det här fallet Torsten Lindberg fick ett större inflytande. Det kunde ha hänt betydligt tidigare!
Redan 1963 utnämnde tidningen France Football Sverige till Europas bästa fotbollsnation!
KARRIÄREN
Han spelade 320 seriematcher och gjorde 99 mål mellan 1923-40 ( Allsvenskan 177/8, Div II 133/91, Svenska serien 10/0).
Han spelade sammanlagt ca 475 A – lagsmatcher.
Han spelade 14 landskamper (1926-36) och gjorde 3 mål
(Vunna: 7, Oavgjorda: 2, Förluster 5).
Han fungerade som spelande tränare under våren och hösten 1937.
Ordförande i IFK Norrköping 1938-48.
Ledamot i Östergötlands Fotbollförbunds styrelse 1940-45 och som ordförande 1952-59.
Ledamot i Svenska Fotbollförbundets styrelse 1954-59. Han efterträdde Sven ”Fiskarn” Jonsson från Norrköping (IK Sleipner).
FOTNOT Torsten Johansson är tillsammans med Lars Appelqvist och Hjalmar Westergren de enda ledarna från IFK Norrköping som har varit ledamöter i Svenska Fotbollförbundets styrelse. Under 1950 talet bodde Torsten och Lars dessutom i samma fastighet i Norrköping!
PRIVATLIV
FAMILJ
Gift med Lisa född Tollbom (1907.01.12-1999.11.23) Sonen Stig Johansson född 1944.09.03
Familjen samlad 1956
YRKE Han arbetade för företag som var leverantörer av färg och kemikalier till textilindustrin. Först för Anilinkompaniet AB och sedan för Göteborgsföretaget Elof Hanssons filial i Norrköping. Han träffade sin blivande hustru på Anilinkompaniet!
Krisen inom textilindustrin gjorde att Elof Hansson stängde sin filial i Norrköping men Torsten fick erbjudande om arbete i Göteborg och flyttade dit med familjen 1959.
FOTNOT Jag har noterat att Torsten gick den långa vägen inom företagen och även här kan jag se att hans ledaregenskaper kommer väl till pass. Han arbetade med såväl administration som med försäljning. I Göteborg avancerade han till kontorschef.
Under sin fotbollskarriär fick Torsten många erbjudanden från storklubbarna i Stockholm och Göteborg. Han lojalitet mot IFK Norrköping gjorde att han avstod från att flytta och nu i Göteborg avstod han från att engagera sig i fotbollen av samma orsak, trots erbjudanden!
Hederspris 1928
Se underliggande flikar med lagbilder, övriga idrottsbilder och privata foton!
Tomas Junglander 2024
copyright: Tomas Junglander