Därför blev inte Sverige världsmästare i fotboll 1958
En personlig betraktelse av Tomas Junglander
Jag var elva år 1958 och mycket fotbollsintresserad. Jag läste mycket och följde verkligen med vad som hände, inte minst under VM turneringen i Sverige. Det var många märkliga saker som hände, före och under turneringen, som jag då inte förstod.
Under senare år har kända grånade sportjournalister talat lyriskt om VM i fotboll 1958. För mig var det något helt annat, ett slags trauma.
Jag bestämde mig i början på 1970-talet att jag skulle försöka analysera vad som verkligen hade hänt. Jag intervjuade och talade med ett stort antal spelare, ledare, journalister och andra fotbollsälskare. Meningen var att dokumentera och presentera mitt resultat på något sätt men min civila karriär kom emellan och materialet blev vilande. Nu har jag följt upp och kompletterat mitt material. Eftersom det i år är 50 år sedan allt hände kan det vara intressant att sammanfatta mina iakttagelser. (Artikeln skrevs 2008!)
Fotbollsintresset tar fart Putte Kock har varit ansvarig för laguttagningarna såväl 1948, när Sverige vinner OS – Guld som 1950 när vi tar VM – Brons och 1952 när vi tar OS – Brons. Han räknar med att kvarstå som ansvarig över VM turneringen 1958 men så blir inte fallet. Putte Kock får betraktas som en lyckosam gambler. Inte nog med att han är en skicklig bridgespelare och senare också ”tipsexpert” på TV. Han är också en gambler vad gäller laguttagningar. Vem annars skulle komma på tanken att sätta en halvback (Kjell Rosén) och en inner (Nils Liedholm) som yttrar i OS 1948, och dessutom lyckas till 100 procent!
Kalle Svensson som har varit ordinarie landslagsmålvakt sedan 1950 beslutar, efter landskampen mot Finland den 10 juni 1956, att ställa sin plats i landslaget till förfogande för yngre krafter. Han har nu spelat 58 landskamper fler än någon annan. Hans ersättare blir Arne Arvidsson från Djurgården.
Skandalen som ändrade på förutsättningarna I den sista landskampen 1956 möter Sverige-Danmark om Nordiska pokalen på Råsunda. Vid den tiden får man inte byta spelare under matcher. De nordiska länderna kommer ändå överens om att man får byta skadade spelare. När Danmark leder med 1-0 och spelet har gått i baklås bestämmer sig gamblern Putte Kock för att byta en spelare. Göran Lindblad från Waggeryd får order om att börja halta. Den falska skadan avslöjas och Sverige får be Danmark om ursäkt. Nu har gamblern Putte Kocks gått ett steg för långt. Han får avgå som ett resultat av denna ”blunder”, men matchen slutar 1-1.
Putte Kock ersätts 1957 av en Uttagningskommitté (UK) bestående av Nalle Halldén, IFK Norrköping, Eric Persson, Malmö FF, Einar Jonasson, Elfsborg och Acke Bergqvist, AIK. UK kommer att finnas kvar till och med 1961 men avskaffas efter de katastrofala förlusterna i VM kvalet mot Schweiz.
Det hör till saken att Eric Persson och Nalle Halldén har svårt att samarbeta. De var helt olika personligheter och dessutom var deras klubbar arvfiender. Känt är att medan Nalle Halldén är väldigt nära sina spelare så föredrar Eric Persson att till MFF´s bortamatcher åka ensam i första klass. Dispyterna mellan dessa båda herrar kommer att förgifta samarbetet inom gruppen.
En grupp VM spelare återsamlade vid Nacka Skoglund statyn på Söder i Stockholm 2012
Gunnar Gren, som har återvänt från proffslivet till Örgryte, ser till att ÖIS vinner div II 1957 men i kvalet till Allsvenskan förlorar laget överraskande mot Gösta Löfgrens Motala AIF. Detta trots en innertrio som också innehåller Agne Simonsson och Rune Börjesson.
Kalle Svensson som har tackat nej till landslaget, inte minst på grund av en krånglande rygg, får höra på radion att han ändå har blivit uttagen till matchen mot Österrike som inleder landslagssäsongen 1957. Efter åtskilligt rabalder faller han till föga och fortsätter i landslaget. Det gör att Sveriges bästa målvakter Bengt Zamora Nyholm och Arne Arvidsson får stå tillbaka ytterligare några år.
Spekulationer om proffsens medverkan Sverige har kvar sina amatörbestämmelser 1958. Enligt Riksidrottsförbundet kan Fotboll- förbundet gå miste om statliga bidrag om man använder sig av proffsen. Därför är det tveksamt om vi ska få med våra spelare från Italien i VM. När man slutligen efter förhandlingar får tillstånd, kallar man spelarna för ”icke amatörer” istället för proffs. De ålderdomliga bestämmelserna är en kvarleva från amatördiskussionerna under 1940-talet då två av världens bästa löpare Gunder Hägg och Arne Andersson stängdes av.
Lajos Czeizler
Lajos Czeizler som en gång varit tränare i IFK Norrköping innan han blir tränare för AC Milan (och nu 1957-58 tränare i ACF Fiorentina) får i uppgift att bedöma proffsen i Italien. Svenska ledningen hoppas in i det sista på att kunna återuppliva Gre-No-Li inte minst för publiksiffrornas skull. Gunnar Nordahl spelar bara fyra matcher i Roma under säsongen 1957-1958 och blir inte aktuell för VM.
Kurt Hamrin och Bengt Lindskog betraktas som givna. Bengt Lindskog får man inte loss från Udinese. Vi ska komma ihåg att Italien inte har kvalificerat sig för slutspelet i Sverige. Bengt ”Julle” Gustavsson och Arne Selmosson betraktas som bra komplement till hemmaspelarna, Mera tveksam är han till Nils Liedholm från Milan som bara spelar 24 matcher av 34 under säsongen på grund av skador och Nacka Skoglund från Inter som är på stark nedgång. Milan slutar först på 9.e plats och Inter på 11:e plats i italienska ligan som slutar först den 25 maj och VM premiären mot Mexiko äger rum redan den 8 juni.
Om Nacka Skoglund ska vara med i truppen krävs att någon håller reda på honom under VM-lägret. Uppdraget går till Nils Liedholm men det kommer att visa sig vara lättare sagt än gjort.
Lajos Czeizler och Holger Bergérus, som är Generalsekreterare i Svenska Fotbollförbundet, förhandlar med de italienska klubbarna om villkoren för att få loss de italienska spelarna. Med Udinese lyckas man inte komma överens om Bengt Lindskog. Med Atalanta drar det ut på tiden men till sist når man en överenskommelse om Bengt ”Julle” Gustavsson. För vissa spelare gäller avtalet hela turneringen! För andra spelare gäller avtalet från match till match!
Spekulationer om favoriter i VM Lottningen äger rum på Cirkus i Stockholm så sent som i februari 1958. Sven Jerring och Lennart Hyland håller ihop tillställningen som direktsänds i TV.
Enligt förhandsspekulationerna finns det fem favoriter; England, Sovjet, Brasilien, Argentina och i viss mån Österrike. Världsmästarna från 1954, Tyskland har inte imponerat och räknas inte bland favoriterna.
Mexiko, Wales och Ungern, efter revolten 1956, betraktas som chanslösa.
Någon officiell seedning förekommer inte men FIFA låter de sydamerikanska lagen slippa spela i samma grupp med motiveringen att de har åkt så långt när de kommer till Europa.
Det märkliga inträffar att Sverige lottas mot de tre lag som betraktas som chanslösa medan fyra av favoriterna hamnar i samma grupp.
Förberedelser inför VM Åke ”Bajdoff ” Johansson, Sveriges bäste fotbollsspelare 1957, tränar extra under våren på mossarna hemma i Norrköping efter sitt benbrott. Under maj månad tillbringar han en vecka i Stockholm för specialträning hos landslagstränaren George Raynor eftersom han räknas som en nyckelspelare inför VM turneringen. Bland amatörerna räknas också Kalle Svensson, Orvar Bergmark, Sigge Parling och Gunnar Gren som självskrivna i VM – laget.
Den 1 mars 1958 komponerar Sveriges kanske då mest kända sportjournalist Rudolf R:et Eklöw följande lag inför VM: Kalle Svensson, Orvar Bergmark, Bengt ”Julle” Gustavsson; Nils Liedholm, Åke Johansson, Sigge Parling, Kurt Hamrin, Gunnar Gren, Bengt Lindskog, Nacka Skoglund, Knivsta Sandberg.
Samarbetet inom UK (Uttagningskommittén) visar sig vara allt annat än harmoniskt. Osämjan mellan främst Eric Persson och Nalle Halldén visar i sig i öppen dager. När den slutgiltiga 22-mannatruppen tas ut blir det fråga om kohandel och många kompromisser. Självklara spelare som Gösta ”Knivsta” Sandberg saknas och i valet mellan ”Zamora” Nyholm och Arne Arvidsson som reservmålvakt väljer man Tore Svensson från Malmö FF!
Uttagningskommittén (UK) fr.v. Einar Jonasson, Nalle Halldén, Eric Persson Acke Bergqvist
När truppen samlas i centrala Stockholm, innan man åker vidare till träningslägret vid Lillsveds Folkhögskola, kommer nästa överraskning eller snarare skandal! Förbundsledningen har fått kalla fötter på grund av Kalle Svenssons onda rygg och har bestämt att man behöver en tredje målvakt. Ryggproblem hade Kalle Svensson lidit av under flera år.
Eftersom man inte kan komma överens om vilken spelare som ska ersättas väljer man att utesluta två spelare, en från Eric Perssons Malmö FF (Jan Ekström) och en från ”Nalle” Halldéns Norrköping (Torbjörn Jonsson). Den tredje målvakten kommer från Einar Jonassons Elfsborg nämligen Ingemar Haraldsson, som aldrig har spelat eller kommer att spela i A landslaget. Återigen har Zamora Nyholm och Arne Arvidsson fallit offer för en kohandel.
Nu har alla i Uttagningskommittén fått med spelare i truppen utom sekreteraren Acke Bergqvist från AIK. Det problemet löser man genom att kalla in Bror Mellberg som, efter en lång utlandskarriär, har återvänt till AIK.
Det hör till saken att Bror Mellberg hade storspelat i en träningsmatch i Göteborg. Speciellt stockholmspressen ville därför ha in honom i VM truppen. Och ledarna hade inget emot att det blev den officiella versionen. På så sätt kunde man dölja den verkliga anledningen, Kalle Svensson ryggproblem, för konkurrenter och för media.
Behandlingen av Jan Ekström, 20 år, och Torbjörn Jonsson, 22 år, visar på dåligt ledarskap. Båda spelarna har imponerat under vårsäsongen. Nu har de tagit ledigt från sina arbeten under en månad för att få vara med om denna stora idrottshändelse och så får de åka hem direkt. Jan Ekström kommer aldrig tillbaka i landslaget och Torbjörn Jonsson har bestämt sig för att lägga av med fotbollen.
IFK Norrköpings lagledare ”Åby” Ericson ordnar snabbt en träningsmatch mot Sleipner och tvingar Torbjörn att medverka. ”Den snabba psykologiska hanteringen räddar mig”, har Torbjörn senare påpekat. Torbjörn återkommer i landslaget redan i den första landskampen efter VM och, inte nog med det, han gör tre mål!
Ute på Lillsved under träningslägret behandlas proffs och amatörer väldigt olika. Proffsen har full frihet att lämna lägret för allehanda reklamuppdrag men utnyttjas av vissa, i första hand Nacka Skoglund, även för andra aktiviteter. Proffsen har fri tillgång till telefon medan amatörerna är hänvisade till en telefonkiosk. Ersättningen för spelarna är 50 kr per dag (motsvarar i 2020 års penningvärde 650 kr ) som dels ska täcka egna utgifter men också förlorad arbetsförtjänst!
VM truppen
VM turneringen går Sveriges väg Sverige spelar testmatcher i Stockholm den 23 maj, i Göteborg den 29 maj och i Gustafsberg den 3 juni. Åke ”Bajdoff” Johansson, som är lagkapten i alla matcherna, får beröm för sina insatser och man konstaterar att han är helt återställd från sin skada. Därför kommer det som en stor överraskning när laget i premiären mot Mexiko presenteras och Bajdoff saknas och han kommer märkligt nog inte att spela någon match under turneringen.
Bajdoff som lagkapten i Göteborg den 29 maj.
Sverige vinner enkelt över Mexiko med 3-0 och vinner även nästa match i gruppspelet, mot Ungern med 2-1. Det innebär att laget är klart för kvartsfinal och kan därför prova nya spelare i den tredje och sista matchen i gruppspelet. Den matchen, mot Wales, slutar 0-0 och Wales får spela en omspelsmatch mot Ungern om en plats i kvartsfinalen. Samma öde drabbar Sovjet och England. Det märkliga med dessa omspelsmatcher är att de spelas endast två dagar efter föregående match och två dagar före kvartsfinalspelet. Och inte nog med det, Sovjet som vinner över England i Göteborg ska spela kvartsfinal mot Sverige i Stockholm. Och Wales som vinner över Ungern i Stockholm ska möta Brasilien i Göteborg.
Det blir med andra ord minimal vila mellan matcherna. Det gynnar givetvis Sverige och Brasilien som får fyra dagars vila mellan matcherna och deras spelare finns dessutom redan på rätt plats.
Sverige spelar i varje fall sin bästa match under turneringen i kvartfinalen mot Sovjet när laget vinner med 2-0 inför ”bara” 32.000 åskådare. Brasilien får det betydligt tuffare mot Wales men vinner med 1-0. Brasilien gynnas också av att Wales får klara sig utan sin världsstjärna John Charles. Han har vunnit italienska skytteligan den senaste säsongen och starkt bidragit till att hans klubb Juventus blir italienska mästare.
Brasilien vinner sedan ganska enkelt sin semifinal över Frankrike med 5-2 i Solna. Den matchen direktsänds i svensk TV istället för matchen Sverige – Västtyskland som samtidigt spelas på Nya Ullevi.
Skador och utvisning drabbar tyskarna Tyskarna satsar på att låta Fritz Walter, strategen från VM 1954, vara den axel som allt skall röra sig kring. Därför får laget problem, när han redan i början av matchen blir skadad och inte kan göra sig själv rättvisa, speciellt som spelarbyten inte är tillåtna. När ca 15 min återstår av matchen bärs han av planen på grund av sin benskada men återkommer efter några minuter. Att planen är hal och svårberäknelig kan var en del av orsaken. Det kan vara intressant att veta att Fritz Walter var tysk krigsfånge hos ryssarna innan han räddades av sin ungerska fångvaktare tack vare sitt fotbollskunnande.
Tyskarna tar ledningen med 1-0 och är strax därefter mycket nära att få en straff. Istället kvitterar Sverige genom Nacka Skoglund. Efter ca 15 min i andra halvlek blir tyskarnas back Juskowiak utvisad efter en grov fällning mot Kurt Hamrin. Då har även Uwe Seeler blivit lätt skadad några minuter tidigare. Tyskarna som nu i praktiken spelar med nio man, efter utvisningen och Fritz Walters skada, håller spelet väl uppe men i 80:e minuten ger Gunnar Gren Sverige ledningen med 2-1. Tyskarna ger inte upp utan pressar Sverige.
När bara några minuter återstår får Kurt Hamrin bollen ungefär vid mittlinjen. Han avancerar sakta, mest för att få tiden att gå, men närmar sig målet och tråcklar sig förbi några motståndare innan han ur minimal vinkel chippar in bollen och avgör matchen till Sveriges fördel. Ett klassiskt svenskt mål inte minst tack vare Lennart Hylands fantastiska radioreferat. Detta referat presenteras ännu idag tillsammans med TV bilder. Vad vi inte får veta är att tyskarna samtidigt pressar Sverige trots bara nio man och att spelarna när de backar tillbaka från offensiv till defensiv säkert är väldigt trötta!
Alla matcher har gått Sveriges väg och på tågresan tillbaka från Göteborg till Stockholm kräver spelarna att samma lag också ska spela i finalen mot Brasilien. Detta trots att Kalle Svensson har ont i ryggen, Orvar Bergmark har brutit en tå redan mot Wales och Nils Liedholm har både ischias och vristproblem och dessutom en infektion. Att då ställa upp med samma lag och samtidigt veta att man inte får byta någon spelare måste vara ett grovt tjänstefel från förbundsledningens sida!
Orvar Bergmark skriver i sin egen bok: ” hade det inte varit för VM så skulle jag inte ha spelat”. Nils Liedholm har av landslagsläkaren Sten-Otto Liljedahl fått spelförbud flera matcher. Trots detta låter ledningen honom spela. ”Jag borde inte ha spelat men det var alltför frestande att inte tacka nej åtminstone i vissa matcher”
Spåren förskräcker Det finns en parallell till Sveriges misstag! Vid VM 1954 besegrade Ungern Västtyskland med 8-3 i gruppspelet. Den tyske försvararen Werner Liebrich sparkade sönder vristen på Ungerns stora stjärna Ferenc Puskas. Puskas spelade inte i kvartsfinalen mot Brasilien eller semifinalen mot Uruguay men ville spela i finalen mot Västtyskland. Tränaren Gustav Sebes kunde inte säga nej till den man som symboliserade den ungerska fotbollsundret. Puskas kunde inte göra sig själv rättvisa, obrukbar och haltande matchen igenom. Ungern som var storfavorit förlorade finalen med 3-2 trots ledning med 2-0.
En annan parallell, vristskadade Puskas gjorde 1-0 för Ungern i den 6:e min i finalen mot Västtyskland och vristskadade Nils Liedholm gjorde 1-0 för Sverige i 4:e min i finalen mot Brasilien.
Värd för det brasilianska laget under VM 1958 är Gunnar ”OJ Oj” Göransson, chef i Brasilien för det svenska företaget FACIT. Enligt Gunnar Göransson har den brasilianska ledningen full information om de svenska spelarnas styrkor och svagheter och känner väl till att Sverige i VM finalen ställer upp med flera halvskadade spelare.
Gunnar Göransson
Gunnar Göransson hade också haft ett avgörande inflytande på beslutet att ge Sverige värdskapet för VM 1958. Han var värd för det svenska laget under VM i Rio de Janeiro 1950.
Vid Fifas kongress i Rio, där beslutet fattades, fanns Gunnar hela tiden i bakgrunden. Genom lokalkännedom, kontaktnät, språkkunskaper och inte minst gedigna fotbollskunskaper stöttade han den svenska delegationen. Hans kontakter med andra delegater från Sydamerika och Europa var också omfattande.
( Se också en separat text om Gunnar Göransson under en annan flik! )
Sverige i VM final
Sverige har inte mött Brasilien sedan VM i Brasilien 1950 men minnet av förlusten med 1-7 sitter djupt, inte minst hos vissa sportjournalister. Att Brasilien tidigare har haft svårt att lyckas i Europa får inte lika stor uppmärksamhet. Laget lyckas med vissa besvär nå kvartsfinalen i VM 1954 men förlorar mot Ungern i en skandalmatch, med två utvisade brassar och en ungrare.
Finalen börjar bra för Sverige trots att planen är i dåligt skick efter regn och åska. Redan efter fyra minuter tar Sverige ledningen genom Nils Liedholm. Upphetsningen är stor och publik kommer in på innerplanen. Innan Brasilien kvitterar efter nio minuter är Kurt Hamrin ytterst nära att öka på den svenska ledningen. Brasilien tar mer och mer över matchen, i halvtid leder man med 2-1.
Enligt Lennart Hyland och hans bisittare Bassen Skiöld är Nacka Skoglund och Nils Liedholm knappast med i matchen under andra halvlek och flera andra spelare visar tidigt trötthetssymptom. Nils Liedholm går inte in i en enda närkamp under matchen. Sverige fortsätter dessutom att spela en offensiv fotboll. Det förklarar varför Brasilien tar över mer och mer och får stort spelrum på svensk planhalva. Djalma Santos, som tidigare bara hade spelat i Brasiliens premiärmatch, återkom som högerback för att ”ta hand om” Nacka Skoglund….och det gjorde han med besked!
Inte minst den blott 17-årige Pelé får husera ganska fritt. Det gör det svårt för de svenska försvarsspelarna och svårast får Sven Axbom mot brassarnas högerytter Garrincha. I första halvlek lyckas vänsterförsvaret med Sigge Parling och Axbom ganska bra med att neutralisera Garrincha. Parling stoppar Garrincha genom att föra in ett ben mellan hans ben.
Brasilien ökar på sin ledning till 4-1 innan Sverige reducerar till 4-2 och är också ytterst nära att göra 4-3 innan Brasilien i den absolut sista sparken gör 5-2.
Om man lyssnar på radioreferatet, som idag finns att tillgå på SR Minnen, får man klart för sig att Brasilien ingalunda är så överlägsna som vi efterhand har fått lära oss. Hade Sverige på ett bättre sätt utnyttjat att Brasiliens målvakt Gylmar uppträder väldigt osäkert vet man inte hur det hade slutat. Genom ledarnas oförmåga att samarbeta utnyttjar vi heller inte spelarmaterialet på bästa möjliga sätt under turneringen. Tränaren George Raynor får inte möjlighet att påverka laguttagningen på samma sätt som han tidigare kunde göra tillsammans med Putte Kock.
Brasilien hade analyserat de svenska spelarna men Sveriges ledare med tränarduon, George Raynor och Torsten Lindberg, i spetsen hade inte analyserat Brasiliens spelsystem 4-2-4. Ett spelsystem som då var okänt för oss! Det var en helt avgörande miss i förberedelserna! De svenska spelarna hade svårt att veta vem man skulle bevaka, vilket blir tydligt ju längre matchen led.
Nils Liedholm hävdar också, i sin sista intervju i Svensk TV, att Sverige borde ha vunnit VM!
Uppdaterat 2021-01-11
copyright: Tomas Junglander